Skära sig och självmord

Har lyckats sluta med att skära mig för ett bra tag sedan. Men hur började det egentligen?? Det började då jag för första gången flyttade till ett behandlingshem. Jag började med det efter några dagar att jag bott där. Jag hade tänkt tankarna lågt innan jag flyttade dit men gjorde det aldrig. Jag har däremot försökt att ta mitt liv många gånger även det skedde mer på mitt första behandlingshem. Jag hade försökt redan innan jag hade flyttat dit också. Har haft mycket tankar på att ta mitt liv och massa annat skit. Det kan fortfarande komma ibland men inte lika stark som det har varit. Jag har lärt mig hantera det på ett bättre sätt. Ibland känns det som om jag är påväg o trilla tillbaka men jag försöker åtminstone göra mitt bästa utav det för o inte trilla tillbaka.

Att bo på behandlingshem

Jag har ju bott på behandlingshem och det är verkligen inte enkelt oftast blir man placerad så långt borta från vännerna och släkten som det blev i mitt fall. Man känner sig rädd och tänker mycket på tänk om man inte passar in här att alla bara skiter i en. Att förstå är inte alltid det lättaste dom första nätterna låg jag bara och grät hela nätterna igenom. Att inte våga prata med personalen för att man är rädd att någon ska dömma en för det man säger. Att allt kommer att vändas emot en. Jag tänker mycket på sådant hur det var och är på behandlingshem nu då jag håller på att flytta ifrån mitt andra behandlingshem. Jag vill inte berätta så mycket om det just nu för jag anser att det är bättre att berätta om efter att jag flyttat därifrån och inte har något med dom att göra längre. Hur som helst så ska jag ta och berätta mer om det första stället som jag bodde på om känslor och så. Lite om det stället har jag ju redan berättat. Jag trodde jag hade funnit en vän i J men alla dom andra där sa att hon bara utnyttjade mig och bara umgicks med mig för att hon inte hade någon annan att vara med. Jag kunde självklart inte tro på dom med tanke på dom sakerna som hon gav mig. Jag angav henne aldrig trots att hon hade sprit inne på sitt rum. Vi köpte saker och satt inne på hennes rum och delade på det och åt och snackade en massa om allt möjligt. Dom andra på behandlingshemmet berättade även för mig att då jag inte var i närheten att J snackade en massa skit om mig. Jag kommer fortfarande ihåg att jag berättade för J vad dom andra sagt om henne, Mén självklart sa hon att något sådant skulle hon aldrig göra och gav mig en kram. Sedan sade hon bara att det var dom som ljög för mig. Att jag kunde vara så dum som litade på det hon sade till mig. Det dom andra sade till mig var sant att jag inte litade på dom det änner jag så himla dum över.

mer om mobbningen som tog mitt liv

Just nu är.det mycket,som snurrar i mitt huvud angående mobbningen som tog mitt liv. Jag återupplever vissa utav,sakerna som,jag inte berättat för någon om. Jag funderar,mycket över varför det just skulle hända mig. Alla orden dom,sa till mig,dom bara ekar i mitt huvud, köttbullen, tjockis, hora och en massa
andra ord. Jag är så less på att höra dom orden i min skalle. Jag hör oftast även mobbarnas röster som säger orden. Deras hånfullhet. Ja allt som dom gjorde för att trycka ner mig. Att få mig att må dåligt. Orden,har,etsat sig fast i mitt huvud. Jag blir oftast ledsen än idag utav,att höra det om än bara inom mig. Tårarna kommer nu,klarar inte av,att skriva mer för tillfället.

träffade en man

Det finns många som säger att jag bara har ljugit ihop allt som hänt i mitt liv men det är verkligen inte sant. Jag kan säga rätt ut att jag hatar sådana personer. Det fanns ett tag under 2009-2010 då jag bodde på behandlingshemmet i stockholm som jag träffade en man. Som jag ofta bara klev in i bilen med. Jag lätt honom smeka mig där han själv ville. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var obehagligt att sitta där i bilen tillsammans med honom. Efter första gången var jag liksom rädd för att säga att jag inte ville träffa honom fler gånger. Jag var rädd för vad han skulle ha gjort om jag sa att jag inte ville träffa honom fler gånger än den första. Varje gång jag träffade honom var jag rädd att personalen på behandlingshemmet skulle få reda på vad jag höll på med. Jag tittade mig ofta omkring innan jag klev in i bilen för att kontrollera att ingen jag visste vem det var eller så var i närheten och såg att jag klev in i bilen till mannen. Varje gång efteråt då jag kom tillbaka till behandlingshemmet så försökte jag dölja mina känslor oftast gick jag direkt in på mitt rum och skrev dikter eller nått samtidigt som jag grät. Jag skrev mycket om det. Jag kunde inte säga någonting om det till nån. Jag har fortfarande inte berättat detta för någon. Det blir första gången någon får reda på det. Jag har inget minne av hur många gånger jag träffade honom. Det enda jag minns var att jag bara ville gå under jorden och inte vara där medans han höll på att smeka mig och så. Efter vissa gånger då jag träffat honom så skedde vissa av mina självmordsförsök. Självmordsförsöken kommer jag berätta om någon annan gång. Jag gråter som fan nu då jag sitter här och skriver om detta. Jag kan fortfarande än idag inte förstå varför jag inget kunde säga åt honom. 
 
// Krisa

Behandlingshem

under en tio månaders period under 2009-2010 bodde jag på ett behandlingshem i stockholm. Under den tiden började jag med att skära mig och en massa annat skit. Jag vet att det har inte direkt påverkat mig på ett bra sätt. Jag håller fortfarande på med en massa skit som jag började med där. Det håller på än idag. Det värsta är nog att skärandet blivit värre. Jaja iaf så trivdes jag inge vidare på det behandlingshemmet. Jag kom nära en person som jag hade kontakt med men det enda hon egentligen gjorde var att utnyttja mig till tjänster och så. Hon umgicks bara med mig för att hon inte hade någon annan att vara med. Efter ett tag då jag flyttat började hon säga att hon inte vill ha kontakt med en sådan tjockis som mig. Det sårade rejält kan jag säga. Jag trodde vi var bästa vänner. Alla dyra saker jag fick utav henne eller allt vi satt inne på hennes rum och delade på, Jag trodde verkligen på att vi var bästa vänner men allt som egentligen var emellan oss var bara ett skådespel från hennes sida. Jag hade börjat inse det under tiden jag bodde där men kunde inte tro på det trots att vissa andra av tjejerna som bodde där sa det till mig att hon bara utnyttjade mig, att hon bara var med mig för att hon inte hade någon annan att vara med. Jag kunde inte tro på dom. Sen i början då jag flyttade in fick jag även kontakt med en kille där som jag än idag har kontakt med trots att vi hade ett upphåll med det pågrund av en grej som hände emellan oss. Jag drog ut mycket på nätterna och ja rymde och bara var utomhus mycket och bara gick runt för att jag inte ville vara där. En dag umgicks jag med en vän utanför behandlingshemmet och det slutade med att vi satt i en lekpark mitt i natten och drack sprit och sånt. Det hände så himla mycket mer på det behandlingshemmet som jag inte riktigt orkar skriva om exakt nu. Nu tänkte jag bjuda på lite bilder på mig under den perioden då jag bodde på behandlingshemmet och vissa är tagen där i närheten. Jag skriver inget om bilderna utan ni får bara se dom.
 

Mobbningen som tog mitt liv!

Jag har varit mobbad i många år så jag vet hur det känns. Det sårar så rejält mycket. Jag fick knuffar, slag, verbalt var det väldigt ofta. Orden dom kunde säga åt mig var grisnäsa,köttbullen, hora och en massa annat som jag inte riktigt kan komma ihåg. Dom talade om att jag inte borde få leva. Dom kunde bara flytta på sig om jag satte mig vid dom i matsalen för att jag inte kunde hitta någon annan plats. Dom gick långa omvägar runt mig och höll på att säga att jag stinker och en massa annat. Det sårar så mycket att höra det jag fick höra. Det har tagit jävulst hårt på mig.
 
  
 
Jag försökte att klara av skolgången men jag sket i många lektioner för att jag inte orkade, Jag kunde sitta och gråta inlåst på en toalett flera timmar och bara gråta och känna att jag inte borde leva att jag kände att mobbarna hade rätt i vad dom sa till mig. Det gick så himla långt, Jag vågade knppt gå ut alls o göra något eftersom dom även höll på på fritiden. Jag sket i skolan vissa dagar och ljög om att jag var sjuk för att slippa åka dit igen. Jag pratade mycket med skolan dom pratade med dom som höll på men det enda dom gjorde vara att prata med dom som höll på och det hjälpte ett kort tag sen började dom med det igen. Så fortsatte det hela tiden. tillslut gick mitt hjärta i tusen bitar. Jag grät mig till sömns för jag trodde verkligen på att jag var så värdelös som mobbarna påstod. Det kan förekomma än idag om jag träffar på någon av dom som hålllit på sedan fyran. Jag orkar inte ha det så längre. Jag mår fortfarande inte bra över just det som hänt.

Förflutet

 
Jag har bestämmt mig för att skriva lite om mitt förflutna här under denna nya kategorin. Dom som känner mig vet att jag inte har haft det lätt. Har bott på olika behandlingshem, varit med om rättegång och så himla mycket mer som gör att jag mår dåligt nu. Allt jag vill är att ta mig ifrån skiten och mitt dåliga mående som jag lever med varje dag, Jag vill ta mig upp och kunna stå på egna brev. Kamen om att överleva är inte alltid så enkel som många tycks tro. Nu blir det ny bloggdesign och sen börja på att skriva ett inlägg här igen om lite utav det förflutna. Jag tänker aldrig ge upp även om jag många gånger  vill göra det. Jag har kommit på att detta är vad jag behöver göra för att orka med allt. Kommer även att komma in fler nya kategorier inom kort.

RSS 2.0