Don´t try to fix me i´m not broken

Jag har ju bott på behandlingshem och det är verkligen inte enkelt oftast blir man placerad så långt borta från vännerna och släkten som det blev i mitt fall. Man känner sig rädd och tänker mycket på tänk om man inte passar in här att alla bara skiter i en. Att förstå är inte alltid det lättaste dom första nätterna låg jag bara och grät hela nätterna igenom. Att inte våga prata med personalen för att man är rädd att någon ska dömma en för det man säger. Att allt kommer att vändas emot en. Jag tänker mycket på sådant hur det var och är på behandlingshem nu då jag håller på att flytta ifrån mitt andra behandlingshem. Jag vill inte berätta så mycket om det just nu för jag anser att det är bättre att berätta om efter att jag flyttat därifrån och inte har något med dom att göra längre. Hur som helst så ska jag ta och berätta mer om det första stället som jag bodde på om känslor och så. Lite om det stället har jag ju redan berättat. Jag trodde jag hade funnit en vän i J men alla dom andra där sa att hon bara utnyttjade mig och bara umgicks med mig för att hon inte hade någon annan att vara med. Jag kunde självklart inte tro på dom med tanke på dom sakerna som hon gav mig. Jag angav henne aldrig trots att hon hade sprit inne på sitt rum. Vi köpte saker och satt inne på hennes rum och delade på det och åt och snackade en massa om allt möjligt. Dom andra på behandlingshemmet berättade även för mig att då jag inte var i närheten att J snackade en massa skit om mig. Jag kommer fortfarande ihåg att jag berättade för J vad dom andra sagt om henne, Mén självklart sa hon att något sådant skulle hon aldrig göra och gav mig en kram. Sedan sade hon bara att det var dom som ljög för mig. Att jag kunde vara så dum som litade på det hon sade till mig. Det dom andra sade till mig var sant att jag inte litade på dom det änner jag så himla dum över.