Don´t try to fix me i´m not broken

Jag har varit mobbad i många år så jag vet hur det känns. Det sårar så rejält mycket. Jag fick knuffar, slag, verbalt var det väldigt ofta. Orden dom kunde säga åt mig var grisnäsa,köttbullen, hora och en massa annat som jag inte riktigt kan komma ihåg. Dom talade om att jag inte borde få leva. Dom kunde bara flytta på sig om jag satte mig vid dom i matsalen för att jag inte kunde hitta någon annan plats. Dom gick långa omvägar runt mig och höll på att säga att jag stinker och en massa annat. Det sårar så mycket att höra det jag fick höra. Det har tagit jävulst hårt på mig.

 

  

 

Jag försökte att klara av skolgången men jag sket i många lektioner för att jag inte orkade, Jag kunde sitta och gråta inlåst på en toalett flera timmar och bara gråta och känna att jag inte borde leva att jag kände att mobbarna hade rätt i vad dom sa till mig. Det gick så himla långt, Jag vågade knppt gå ut alls o göra något eftersom dom även höll på på fritiden. Jag sket i skolan vissa dagar och ljög om att jag var sjuk för att slippa åka dit igen. Jag pratade mycket med skolan dom pratade med dom som höll på men det enda dom gjorde vara att prata med dom som höll på och det hjälpte ett kort tag sen började dom med det igen. Så fortsatte det hela tiden. tillslut gick mitt hjärta i tusen bitar. Jag grät mig till sömns för jag trodde verkligen på att jag var så värdelös som mobbarna påstod. Det kan förekomma än idag om jag träffar på någon av dom som hålllit på sedan fyran. Jag orkar inte ha det så längre. Jag mår fortfarande inte bra över just det som hänt.